Sparrisrabatt

Jag älskar sparris och har länge velat ha min egen sparrisrabatt. Tidigare på våren flyttade jag bort de bergenian som växt i branten bakom äppelträdet och bestämde mig för att det blir en bra plats för sparris - väldränerat och så. I maj var det dags!

 Crisu hade byggt ihop ett såll till att sila sandjorden med, så att vi skulle kunna ta tillvara all sand men samtidigt få bort ogräsrötter.

 Worked like a charm!

Nätet fångade upp alla rötter, småsten och glasbitar - Crisu är nöjd!

Här har vi påbörjat grävandet.

En fin stentrappa tittar fram!

Det fanns en hel kant av naturstenar och nåt sorts murbruk, vi grävde upp det som behövdes men en del finns kvar där brevid den nya rabatten. Undrar var det har varit där.

Vi räddade några syrener...

 De vita tegelstenarna skulle jag ursprungligen laga rabattkanterna av, men de räckte inte till...

Något vi inte räknat med var att vi skulle nå berget så snabbt som vi gjorde. Rabatten måste därmed byggas högre på höjden än vi räknat med, eftersom sparris behöver ganska djupt.

De uppgrävda syrenerna var alltså skott som spridit sig från de buskar som växer ovanför rabatten. De skotten fick nytt liv bakom blomrabatten.

Här bakom rabatten hoppas jag på en fin syrenhäck någon gång i tiden, som insynsskydd delvis. Jag skulle gärna ha en uteplats för bord och stolar här på gräset innanför "halvmånsrabatten".

Gropen grävd!

Arbetet i full gång...

Ännu en annan bild på syrenerna och den blommande rabatten...

Vi satte en duk i botten på rabatten för att hindra ens en del ogräs att ta sig in i rabatten från sidorna.

Trappan vi hade hittat älskade jag, så vi byggde en ny trappa av samma stenar.

 Jag försökte bygga upp rabatten runt omkring trappan i mitten. 

Nästan färdig rabatt. Återstod bara att bygga klart väggarna och begrava duken runt sidorna med jord och så gräsfrön där.

Rabatten byggdes helt på ögonmått och jag var väldigt medveten om att rabatten efter några skyfall och en vinter inte kommer att vara lika rak och fin som nu. Men det struntar jag i. Stenarna utför nog sin uppgift att agera stöd och vägg för jorden inne i rabatten fastän de är lite sneda!

Gräsmattan hade redan ifjol hittat in över stenkanterna längs vägen som leder upp till huset. Så i stället för att motarbeta det konstaterade jag att jag behöver stenarna till rabatten bättre än runt vägen. Så vi grävde upp stenarna! Sedan hade jag ju förstås inte räknat med att jag ju sedan måste hämta omkring 10-15 skottkärrslass med jord från vårt inköpta lass med jord för att fylla igen rännorna...

Dags för sparrisskörd! Jag satte dem så djupt jag bara fick dem (berget kom ju emot).

 Så här ser en sparrisplanta ut. Man skulle sprida ut rötterna runtomkring en liten kulle med jord och sedan bara sätta lite jord ovanpå. Man ska fylla på med jord ovanpå allt eftersom sparrisen växer. Samma sparris kan alltså bli endera vit eller grön, beroende på hur mycket du täcker in den med jord. Dock så undrade jag nog hur mycket jord jag riktigt skulle täcka in med, eftersom de få sparrisar som plantan redan hade ju behövde stöd av jorden, men jag såg inga tecken på nya skott så jag var rädd att det inte kommer nya ifall de har för mycket jord ovanpå sig för att "arbeta sig upp".

Här har jag planterat sparrisen. Ni ser att de skott som fanns på plantorna skjutit i höjden. Dock kan jag meddela att dessa skott inte längre finns. Något av traktens vilda djur blev nog jätteglad av delikatessen som planterats där för en dag var all sparris uppäten. Egentligen ska man inte skörda någon sparris förräns efter två år efter sådd. Detta för att plantan ska hinna ta sig ordentligt innan man börjar skörda. Så det kan hända att mina plantor nu dog helt, vem vet. Men, nästa vår tänker jag omgärda rabatten med nåt sorts stängsel, så att inga harar åtminstone kommer åt den eventuella sparris som dyker upp.

 Nu har gräset omkring rabatten redan börjat ta sig. Och lite ogräs har spridits med vinden in i rabatten. Det är dock snabbt bortrensat.

Och som jag trodde är stenkanterna lite vingligare nu då de satt sig ordentligt. Men vad gör det - hur charmig är inte denna lilla trappa i sten?

En uppdatering från Lillgård

Vi har varit väldigt MIA (för alla äldre läsare: missing in action) på denna blogg nu ett bra tag, men ibland finns det helt enkelt inte tid för allting. För att ge er en liten uppdatering om allt som händer här tänkte jag dock ta mig tid och ork att ladda upp lite bilder hit!

Ni kommer kanske ihåg plommonträdet och buskarna jag klippte ner i våras? Nå, det har nog börjat grönska igen :)

 

Här ser det ännu ganska kalt ut vid trappan...

 

Så här ser det ut nu. Grönska, yay!

Blommande körsbärsträd.

 Rabatten i ett tidigt skede av sommaren. Här syns den lite halvfärdiga sparrisrabatten i bakgrunden.

 En helt galen rosenbuske, den har växt så enormt. ifjol var den bara en kvist, i år tar den över hela rabatten. Måste nog flyttas. Kvistarna blir så grymt långa också, jag misstänker att den är en klätterros...

Denna har vi två buskar av - den ena som jag klippte ner helt i våras och som bara fått en liten blomkvist i år, och så denna större, som blommar så fint. Vi har egentligen en till också, den växer utanför vårt sovrumsfönster på baksidan av huset. Blommorna doftar ljuvligt! Någon som vet vad detta är?

 Lite ogräsrensande skulle nog göra susen i rabatten, men man blir så glad av blommor trots allt :)

 Vår klematis, som verkade nästan helt död ifjol (kom bara en liten skranglig ranka upp), har fått många nya starka skott som skjutit i höjden! Vi var inte tillräckligt vaksamma på våren och lindade den runt ställningen allteftersom den växte, så den har bara växt rakt upp och vet sedan inte vart den ska ta vägen. Den växer runt sig själv rakt ut åt sidan efter att stödet den har tog slut på höjden...

 Svarta vinbär!

 Vårt fina krikonträd som ifjol gav så massor av frukt har i år inte lyckats ha krafter till så mycket frukt. Jag fick söka i evigheter att ens hitta ett litet "bär" att fota!

 Men vet ni, man kan inte lyckas med allt. Jag köpte sex rabarberrötter och planterade ner i våras. Nå, en av dem kom upp med ett litet skott men dog sedan igen. Dvs. ingen av plantorna har kommit upp i år. Jag hittade dock en liten rabarberbuske i rabatten som jag flyttade hit i raden. Jag är inte helt säker på var den rabarbern kom ifrån, men jag vet att jag själv haft en rabarberplanta i kruka i lägenhet och vårdat den med omsorg i flera år. Krukan jag haft rabarbern har jag kvar och den är tom, så nu har jag faktiskt ingen aning om ifall detta är denna samma rabarber som jag kanske grävt ner då vi var helt nyinflyttade. Hur kan jag inte komma ihåg något sådant?

Jag ger dessa nya rötter en chans ännu till nästa år. Om ingen rabarber ses till i denna rad nästa försommar köper jag färdiga plantor och planterar. Rabarberrötter brukar ju vara ett så säkert kort, men nej.

Denna äng är så fri från ogräs (än så länge) och så fin - jag ska så en blomsteräng här i sakta mak. I år har jag redan samlat frön av prästkrage, och jag har spanat in några olika varianter av "blåklockor" som jag ska ta frö av, och så hittade jag några blåklint i trädgårdslandet som ska få flytta hit också. Jag har ingen aning om hur man ska bete sig för att ta frön och få dem att gro, men inte kan det nu vara helt omöjligt!

Crisu byggde en "liten" sålåda åt mig till terassen. För att ni ska kunna föreställa er storleken kan jag berätta att Crisu ryms och ligga raklång i lådan :)

 Här växer våra zucchinin och kålplantor. Lite trångt med tre zucchiniplantor och två kålplantor, men då har faktiskt två plantor dött sedan jag planterade ut dem. Lådan behöver en övre kant för att bli helt finished, men den får jag nog vänta på tills nästa år tror jag ;) Inte stör det heller, för vi har fiberduk över lådan hela tiden för att undvika larverna som åt upp våra kålplantor ifjol. Det roliga i år är att jag råddade ihop kålplantorna i något omplanteringsskede, så jag har ingen aning om vilka kålsorter detta är.